Charlie Storm – stjärnproducent, folkskygg och Hisingspojk

Han är en av personerna bakom Håkan Hellströms nya tokhyllade platta, och är allt annat än doldis bland artisteliten i Sverige. Men själv vill han inte synas. Inte ett dugg. Hisingenftw fick ändå en unik och exklusiv pratstund med Charlie Storm, och mötte ett charmant nervknippe med hjärtat på Hisingen.

Fenomenet doldisar finns förstås i alla narcissistiska branscher. Personer som med fog skulle kunna vara jäkligt malliga för sina insatser, men som ligger lågt. Och just därför sticker ut, vinner lite extra respekt. Det behöver inte nödvändigtvis bero på ödmjukhet, det kan också handla om ren och skär blyghet. Eller en lätt neurotisk ovilja att rubba för många cirklar.

I GP kunde man för ett tag sedan läsa om en viss Charlie Storm, vars studio i trakterna av Kville varit en knutpunkt under tillkomsten av Håkan Hellströms nya platta ”Det kommer aldrig vara över för mig”. (Vi själva nämnde också Charlies studio när vi skrev om hur Håkan Hellström skonar Hisingen.) Singeln med samma namn andas enligt kännarna väldigt mycket Charlie Storm, även om han själv givetvis försöker tona ned sin egen roll när det förs på tal.

Charlie Storm är ett nervknippe utan dess like, rastlös, energisk och med mycket oro i kroppen. Det vill säga, när det kommer på tal om att skriva några rader om honom.

– Naaaj, inte om mig väl? Naaaj, jag har ju inget vettigt att säga. Jag är Europas sämsta intervjuperson vetladu. Naaaj, det blir bara fel…Så där går han på med sin oefterhärmliga Backadialekt, som tillsammans med den slitna bruna skinnjackan, pilotglasögonen och Gaishalsduken är hans omisskännliga kännetecken.

Han vill inte synas, föredrar anonymitet. Googlar man hans namn finner man mest aparta uppgifter, knappt något av researchvärde. Hans egen hemsida består av…tja, ett suddigt bakgrundsfoto ackompanjerat av ambienta toner och en mailadress. That´s it.

Men Charlie Storms motvilja att, som det heter numera, sälja sitt varumärke skymmer inte det faktum att han framför allt är en rasande charmerande prick. I det göteborgska nöjeslivet möjligen tidigare mer känd för viss galenskap, där han många gånger balanserat på den knivskarpa gränsen mellan att få en kram alternativt en smocka.

Men hans ryktbarhet som musiker och producent har med åren kommit ikapp det där lite efterhängsna snacket.

För problemet för Charlie Storm och hans ovilja att synas är som sagt att han blivit en av landets mest eftertraktade producenter och mixare. I hans till synes anspråkslösa musikstudio på Hisingen hänger de stora artisterna och banden som klasar.

På sitt egensinniga språk beskriver han arbetet:

– Det var en väldig härva vet du. Materialet behövde komma hit kan man säga. Det är olika pusselbitar, i form av ljudfiler som mailas mellan mig, Björn Olsson (tillika Håkan Hellströms låtskrivarpartner) och Johan Forsman Löwenström (producent mm). De skickar grunder till låtar, jag pusslar vidare och mixar. Samlar ihop härvan.

På det hela taget ett roligt uppdrag, som givetvis också kommer att höja hans attraktionsvärde ytterligare. Fast Charlie själv verkar knappt ha lyssnat på den färdiga helheten:

– Naaaj, jag brukar ju inte göra det, säger han och börjar skruva på sig igen. Men Håkan sjunger grymt bra nuförtiden, helt fantastiskt måste jag säga.

Nyligen var rockbandet Mando Diao på plats i studion, och det är arbetet med deras kommande album som nu upptar mycket av hans tid. Men nu är Charlie utled på att prata om sitt jobb och musik, det är lunchdags och vi lämnar studion. Förändringen av det framväxande Hisingen märks även här, det byggs ny rondell och trafiken är smått kaotisk i området,  på avstånd hörs taktfasta pålslag från trakterna kring den nya skyline i Kvillebäcken som växer upp.

– Det känns konstigt detta, med alla människor och nya hus. Jag älskade ju den här delen av Hisingen när det var mer ruffigt, men det försvinner ju nu.

Även om han numera bor på andra sidan älven så är det på Hisingen han tillbringar mest tid, och hur klyschigt det än må låta är han verkligen en riktig Hisingenpöjk.

– Jag växte upp i Backa. Det var lugnt, skönt och tryggt. Jag hade en bra uppväxt, där bodde bra människor. Jag flyttade ju till sist därifrån, men när jag återvända många år senare fick jag en chock, det var inte sig likt, mer nedgånget. Fast det kan ju hända att jag romantiserar mina minnen.

I studion på Hisingen har han hållit hus ända sedan slutet av 1990-talet, och det råder inget tvivel om varför han trivs så bra där:

– Det är grymt här, man kan vara ensam. Här finns ju inga människor, det är skönt.

Ensam är dock en sanning med modifikation. Charlie hejar till höger och vänster, pekar ut var folk bor eller har konstnärsateljéer och verkar vara en favorit hos personalen på stamlunchhaket, där han vant beställer sin räksallad.

Efter avklarad lunch tar Charlie till orda:

– Alltså, jag lät kanske väldigt negativ till det nya som byggs här. Men det jag känner är att det är väldigt kortsiktig arkitektur, det finns ju inga roliga framtidsidéer.

Men det finns ändå många platser som Charlie dyrkar på Hisingen.

– Björlanda Kile småbåtshamn, helt grymt att sitta och gotta sig vid. Driving rangen vid Färjenäs (som vi skrivit om här). Ramberget förstås. Och Kafé Ättestupan. Det är helt fantastiska platser.

Tillbaka i studion fortsätter Charlie glatt prata om sin förbehållslösa kärlek till bandet Japan och dess sångare David Sylvian, ett ämne som han gärna uppehåller sig länge och varmt kring. Men så kommer det där med fotografering på tal, och hans kropp börjar återigen vrida sig i stolen framför mixerbordet:

– Naaaj, jag är aldrig med på bild vetladu….

http://charlesstorm.com/


Publicerat: 2013-06-04
Taggar: , ,