Låt oss fira HisingsOperan!

I år firar Göteborgsoperan tjugo år, och det är väl också det enda som byggts längs Södra Älvstranden de senaste två decennierna. Tja,  om man då inte räknar in den tillfälliga byggnaden Älvrummet, som i sin tur visar göteborgarna vad som komma ska bland annat på denna strandremsa som det då alltså inte hänt något med sedan, tja, Läppstiftet (som vi gillar) och det beiga kontorsghettot runt den som uppfördes i början av 1980-talet.

Desto mer spännande då att tänka på vad som händer på motsatta sidan älven. Frihamnen. Denna enorma yta, som bara väntar på att exploateras av bostäder och stadsbyggnad. 15 000 bostäder och lika många arbetsplatser som stadsarkitekten pratade om här igår. Låt det inte gå tjugo år till bara va?

Göteborgsoperan borde ju för övrigt kanske ur ett moral-estetiskt perspektiv kallas Hisingsoperan, eftersom den vänder sin skönare del mot älven och Hisingen. Härifrån ser man husets inspiration av fartygsestestik, och upplyst nattetid är det ett glittrande Docks (för en något äldre publik kanske…) som pågår året runt.

Baksidan av operahuset, som vänder sig mot gamla city, är möjligen inte lika upphetsande. Funktionsmässigt fick operafolket allt de pekade på i gotteaffären  – bra utrymmen för dekor, snickeri, loger, smink, påklädning, en rejält tilltagen multianvändbar scen och perfekt akustik inspirerad av Dresdens operahus, och det är vi ju väldigt glada över. Husets bakre utsida ser mer ut som ett postmodernistiskt industrilager snarare än axeln Kungsportsavenyn – Östra Hamngatans eleganta avslut. Men som sagt, framsidan blickar ju ut mot framtidens city – Hisingen, Frihamnen och Kville. Symboliskt, och tolkat på så vis var det ju ett djärvt framåtblickande beslut. Men låt inte det där tidsförspånget växa allt för mycket va?

Bilden visar Hisingen och Frihamnen sedd inifrån operahuset


Publicerat: 2014-01-15
Taggar: , , , ,