Hisingenftw avslöjar: de bildar supergrupp med Japan-trummisen Steve Jansen

Steve Jansen från legendariska popbandet Japan gör musik med göteborgare och Hisingen finns med på ett hörn! Det nya bandet heter Exit North, och består förutom nämnde ex-popstjärna Steve Jansen av Hisingspojken Charlie Storm samt musikerna Thomas Feiner och Ulf Jansson.

Det kan ha surrat rykten ett tag, men eftersom de inblandade inte direkt lider av nåt överdrivet medialt bekräftelsebehov så det har varit radioskugga. Tills nu.

Hisingenftw har nu, som första och enda svenska nyhetsförmedlare, fått äran att släppa nyheten:

Den forne trummisen från ett av pophistoriens definitivt mest stilbildande band, esoteriska 80-talsikonerna Japan, Steve Jansen, har tillsammans med tre profilerade göteborgsmusiker: Charlie Storm, Thomas Feiner och Ulf Jansson, bildat bandet EXIT NORTH.

Japan har enligt många gått till historien som unika stilikoner, hyperesteter som samtidigt skapade utsökt popmusik med konstnärliga kvaliteter som håller mer än väl än idag. Bandet är också kända för att samtliga medlemmar i princip över en natt övergav hela tillvaron som popstjärnor för att starta om på ny kula med en annan slags musik.

Trummisen Steve Jansen (i helsvart på översta bilden, och i grå kostym här ovan) slår nu sina påsar ihop med ovan nämnda trio göteborgare, och bildar en slags supergrupp, varken mer eller mindre.

Tålmodigt har låtar växt fram under en längre tid, får vi veta av de inblandade. Ljudfiler som mailats fram och tillbaka mellan de inblandade, och en hel del har redan spelats in. Ingen brådska eller hets här, vi snackar fyra musikaliska perfektionister här.

– Många viljor och esteter ska säga sitt först. Men vi börjar närma oss ett uttryck, säger Ulf Jansson.

Till hösten är det meningen att det första materialet ska släppas. Hisingenftw bjöds exklusivt in till Charlie Storms omsusade studio i närheten av Backaplan (som vi skrev om här) för att lyssna på en del av materialet. Detta efter att man noggrant kollat av med britten Jansen att det var ok att prata om saken. Som sagt  – vi pratar inte om folk som gör musik för att synas själva i första hand här

Den nästan färdiga låten Sever Me spelas upp för oss vid studions mixerbord, och vi försätts omedelbart i en behaglig trans. Det låter så underbart att ögonen tåras. En skenbar avskalad ljudbild: ett piano, Thomas Feiners utomjordiska röst, några få ljudelement –  men allt är fyllt med massor av känsla och lager av atmosfärer.

Ett synnerligen märkligt men framträdande ljud är det enda som då och då bryter av det finstämda – ”det är Steve Jansen som drar sin hand över en bastrumma, så hääääär” förklarar och demonstrerar Charlie Storm, som mer eller mindre lever halva sitt liv i studion.

Vi får lyssna på skisser till ett par låtar till, Spider och Losing. Det vi hör är oerhört starkt. Men våra högtravande känslor tas snabbt ner på jorden av Charlie Storms Backadialekt, “vaaa det nott o haaaa elleh?” och en i studion kringsmygande Björn Olsson som vill åka och äta lunch på en golfklubb i närheten. Björn Olsson, känd bl a som låtskrivarpartner till Håkan Hellström och tidigare medlem i Union Carbide Productions och The Soundtrack of Our Lives, intygar att han älskar det nya bandets låtar. ”Det är fruktansvärt bra”. En kvalitetsstämpel bara det.

Charlie Storm säger sig inte veta om det är bra, men så har han också varit nervös sen dag ett. ”Det var Björns idé att vi borde kolla intresset med Steve. Sen har ju Thomas jobbat lite med honom tidigare. Vi skickade lite grejer, men sen dröjde det flera veckor innan det kom något svar, det var en jobbig tid”.

Då ska man veta att Charlie Storms kärlek till bandet Japan samt alla dess medlemmar är ren och pur religion, något heligt och utöver det vanliga. Han har synthar signerade av keyboardisten Richard Barbieri och mycket av hans musikaliska intresse spinner runt Japan och vad de olika ex-medlemmarna därefter gjort i musikalisk väg. Att göra musik med en ex-Japanmedlem…ja, det är tur att han är så cool herr Storm för annars hade han smällt av.

– Men det känns ändå som en stor ära, det är en dröm som går i uppfyllelse kan man kanske säga, säger Charlie.

Det är förresten inte första gången medlemmar från bandet Japan lierar sig med svenska artister. 1982 släppte Lustans Lakejer sitt (för övrigt synnerligen Japan-influerade) tredje album En plats i solen. Skivan producerades av Richard Barbieri, synthansvarig i bandet Japan, och basisten i Japan, Mick Karn medverkade på saxofon på samma skiva.

Sidådär 34 år senare är det alltså dags för ännu en kollaboration mellan Japan-fölk och svenska musiker, men denna gång handlar det alltså om mer än ett producentinhopp.

Lite fakta om de fyra gentlemen som är inblandade i Exit North:

Steve Jansen, musiker, trummis, fotograf, spelade trummor i Japan, bror till samma bands sångare och frontfigur David Sylvian och har också medverkat som trummis på de flesta av broderns soloskivor, samt ingått i gruppen Nine Horse. Gjorde även en platta under namnet Dolphin Brothers med Japans keyboardist Richard Barbieri där han agerade sångare med den äran. Är också en duktig fotograf, han fotograferade redan under Japan-tiden, och du kan kolla in hans sologrejer här.

Thomas Feiner, tidigare sångare i bandet Anywhen, en av landets mest sällsamma och genuint originella musikaliska röster i dubbel bemärkelse. Det ska också noteras att Feiner givit ut material på David Sylvians dåvarande skivbolag Samadhi Sound. Du hittar mer av honom här. Medförfattare till låten “Sow the salt” på Steve Jansens debutsoloskiva “Slope” 1997 – här har vi ju embryot till Exit North förstås!

                            (Thomas Feiner och Steve Jansen)

Charlie Storm, välbekant för Hisingenftw-läsare som stjärnproducent, folkskygg Hisingspojk och en av landets största doldisar inom musikindustrin. Han hatar att synas helt enkelt, men har spelat in eller spelat med artister som Håkan Hellström, Mando Diao, Strasse, Whipped Cream…osv. Är uppvuxen i Backa på Hisingen och har sin – av många svenska artister hett eftertraktade – studio sedan många år på Hisingen. En Garbo på den svenska musikscenen kan man säga, den enda publicerade bilden på honom på internet sägs faktiskt vara den som Hftw hade med här.

Ulf Jansson, bl a spelat in en av denna sajts favoritlåtar tillsammans med Thomas Feiner, Bested Bones (där en viss Björn Olsson hörs på karaktäristisk vissling), lyssna på den här! Eller titta/lyssna här:

 

Fakta/Japan

Bandet Japan inledde sin karriär på 1970-talet med en glamrockig approach med färgglada kläder, smink och stora burriga frisyrer. Tänk New York Dolls, Bowie och Marc Bolan med extra allt. Säljer lustigt nog mest skivor i landet Japan vid den här tiden.

Men det är först när de klipper till pudelfrisyrerna, kör mer glansiga kostymer och ökar på sminket som det börjar röra på sig ordentligt karriärmässigt. Men den viktigaste förändringen sker ändå på det musikaliska området.

Det gitarrbaserade ger vika för det mer elektroniska, och bandet finslipar, förfinar och utvecklar ett helt eget sätt att ta sig an modern popmusik, om än vi hör ekon från Roxy Music och dåtidens spirande syntvåg.

Det faktum att bandets medlemmar var vrålsnygga (glöm Duran Duran eller Spandau Ballet, Japan såg bra ut på riktigt) samt hade stora klungor av skrikande tonårstjejer som ivriga påhejare ska inte skymma det faktum Japan skapade en helt egen esoterisk nisch av new romantic-vågens eskapistiska uttryck – med österländska influenser i allt ifrån harmonier som estetik. Bandet hade dessutom en konstnärlig och kanske till och med intellektuell framtoning, men det hindrade dem roligt nog inte från att spotta ur sig flera hitlåtar genom åren, varav låten Visions of China från sista studioalbumet Tin Drum är mest känd.

Bandet lägger oväntat ner 1982 när det är som störst, efter en hel del konflikter, vilket chockade de stora fanskarorna över hela världen.

Ett par år senare släpper sångaren David Sylvian sin första soloskiva Brilliant Trees, en jazzdoftande smällkaramell med utsökta popmelodier, melankoliskt svårmod och en förfining av det som Japan började nosa på redan med låtar som Nightporter och Ghosts några år tidigare.

Detta kommer sedan att slå an tonen för vad samtliga medlemmar från nu upplösta Japan kommer att ägna sig åt, antingen på egen hand, i olika konstellationer med varandra eller med andra musiker.

Richard Barbieri och Steve Jansen gör förvisso 1983 en skiva under namnet Dolphin Brothers med elegant pop, och Mick Karn gör tillsammans med Bauhaus-sångaren Peter Murpy mystisk och bitvis briljant musik under namnet Dali´s Car. Men så småningom drar samtliga mot en mer experimentell sida av eller säger delvis adjö popen, inte sällan mot de domäner som tidigare mutats in av pionjärer som Brian Eno, Jon Hassel, Ryuichi Sakamoto, Holger Czukay, Steven Wilson och Robert Fripp.

Ett slags återföreningsalbum görs under namnet Rain Tree Crow 1989, men det är det närmaste ett ”nytt” Japan världen får se, och till många gamla fans stora besvikelse. Samtliga inblandade medlemmar ville göra något nytt, sminket var nedpackat och man hade lämnat popindustrin. Integritet och upptäckarglädje, skulle man kunna säga. Just det projektet läggs dock ned.

Mick Karn, Steve Jansen och Richard Barbieri gör efter Rain Tree Crow under namnet JBK flera plattor med huvudsakligen instrumental musik. Barbieri blev 1993 medlem av Porcupine Tree. Alla tre, liksom David Sylvian, har också gjort ett flertal soloskivor genom åren på samma spår. Tänk improvisation, ambient och en hel del instrumentalt och du har en bild av vad det handlar om här.

                                                            Mick Karn, basist och elegant.

Basisten Mick Karn, av denna sajt och tusentals andra ansedd som den mest originella och fantastiska basist världen skådat, gick bort i cancer 2011. Mick Karns synnerligen egensinniga basspel på bandlös bas liknande inget som hade hörts tidigare och utgjorde ett av de viktigaste elementen i bandet Japans storhet. Läs gärna mer om Mick Karn här!

Rekommenderad lyssning:

Japan ”Quiet life”

Japan  ”Gentlemen takes polaroids”

Japan ”Tin Drum”

David Sylvian ”Brilliant Trees”

David Sylvian  ”Gone to Earth”

David Sylvian  ”Secrets of the Beehive”

David Sylvian & Ryuichi Sakamoto  ”Bamboo Houses” (singel)

Dolphin Brothers ”Catch the fall”

Rain Tree Crow  ”Rain Tree Crow”

Jansen Barbieri Karn ” Beginning to Melt”

Mick Karn feat. David Sylvian ”Buyo” (EP)

Steve Jansen “Slope” (med Sow the salt, skriven av Feiner/Jansen)

Steve Jansen ”Tender Extinction”

 


Publicerat: 2016-03-24
Taggar: , ,