Göteborgs grymmaste trattoria har öppnat på Hisingen

Det är inte varje dag vi tar till så här starka omdömen, men nu kan det sägas tydlig och klart: en av stadens bästa italienare har öppnat på Hisingen. Vi säger grazie per tutti signore Sali Puccioni!

 Vi svenskar har en komplicerat okomplicerad syn på det här med italiensk mat. Å ena sidan är många mer eller mindre uppfödda på spaghetti och köttfärssås och annan pasta, i mer eller mindre aptitliga former: minns bambamatsalens tjocka genomkokta spaghettisnören. Å andra sidan har den matintressarade svensken sedan länge avnjutit ett flertal förfinade små tallrikar med insalata caprese, saltimbocca och pasta vongole på restauranger både när och fjärran. Sedan har vi ju hela sidan av den svenska pizzakulturen, som är ett kapitel för sig…det lämnar vi därhän idag.

Vad vi menar med komplicerat okomplicerat är väl alltså att nuförtiden har eller anser sig många svenskar ha nra koll på det italienska köket: hur maten ska tillagas och smaka. Men den bistra sanningen är väl att trots alla decennier av italiensk influens och tv-programmet med han läskiga gubben med guppande mustasch som under en period hade SVT:s glassigaste jobb) så är det fortfarande sällsynt att man trillar in i restauranger med italienska förtecken där maten verkligen smakar…italienskt på det enkla, glada och ”hemlagade” sättet som vi (oftast) vill.

interior

Så därför var vi lite skeptiska när vi, efter läsartips, begav oss till nystartade Trattoria Piccioni. Vi älskar italiensk mat, av alla de slag, inte minst har vi en viss förkärlek till det karga syditalienska köket. Men när vi ska äta italienskt utanför Italien (detta fenomen är inte svenskt, det gäller hela Europa) så vet man faen inte vad man får, även om man kan alla rätter på menyn utan och innan.

Hursomhelst, för bara drygt två veckor sedan öppnade Sali Puccioni sin trattoria mitt i hjärtat av Lundby, vid den lilla gulliga handelslängan på Lantmätaregatan. Endast ett par stenkast bort ligger Kville Saluhall och i dess närhet öppnar nya krogar stup i kvarten, så konkurrensen är tuff på förhand. Vill man få det att funka här så får man nog ha något bra att komma med.

Sali Puccioni, bördig från Florens och meriterad från sitt familjenamn som är kända i de florentinska restaurangkretsar, välkomnar på ett varmt och avväpnande sätt, en bra start! Han drar igenom lunchmenyn på ett väldigt underhållande och detaljerat sätt, det mesta tycks innehålla ”tomatos”. Före maten får vi prova Salis egen variant på bruschetta, en fräsch tomatröra serverad på ljumma pizzaslices, vilket fungerar alldeles utmärkt istället för som brukligt en bit bröd.

Vid vårt besök på trattorian är det fullt av italienare som pratar, dricker kaffe och skojar med Sali, och lite fördomsfullt tänker vi ”aha, ett gott tecken”, men vi är ju hårt arbetande och seriösa kritiker och det är trots allt maten – och miljön i viss mån – som ska fälla avgörandet.

Maten kommer in. Pasta med salsiccia. En rätt en ok italiensk restaurang ska kunna ro hem utan omsvep. Bra välkokt pasta, god tomatsmak och köttig salsiccia. Inga krusiduller, men det smakar bra, balanserat, nyanserat utan att gå till överdrift. Rätten ser snarlik ut sin salmone-kollega, men här är det bitar av lax då istället. Att de båda tallrikarna ser snarlika ut är inget som förskräcker oss – nej, det är inte finlir eller försök till finlir – det är basic italiensk rustik god pasta.

pasta_salmone

Nu är vi tråkiga här förstås men även den tredje rätten som vi provar är alltså pastabaserad. Lasagne. Inte världens mest raffinerade rätt, men å andra sidan en ganska bra vattendelare – om den slarvas fram, och det ska gudarna veta att det slarvas fram lasagne på hundratusentals hak i hela världen på daglig basis – så säger det något om en restaurang. Om den görs med känsla, kärlek och erfarenhet – och inte dränks i bechamelsås till exempel – så kan den också säga något om kökets förmåga att förmedla kärlek via en tallrik.

Vi blir inte besvikna. Vi får in en supervarm lasagneform, direkt från ugnen, och den smakar ta mig tusan precis som hemma hos våra italienska vänner. Ingen har försökt göra finkrogsmat av de med ömsint tillagad sugo varvade lasagneplattorna, ingen har heller slafsat ner nåt skräp i den vita ugnsformen. Kärlek och respekt till hantverket bara. Now that´s Italian!IMG_3509

Efter maten bjuds vi på ett par starka espressoshotar, tillförlitligt skapade av en hand som vet vad den gör. Vi slås verkligen av Salis oemotståndliga charm och glada entusiasm kring det han sysslar med och det faktum att han öppnat en störtskön trattoria på ett på pappret svårt adress. Enligt honom själv – gör man något bra, då kommer folk. Man måste inte öppna krog i ”säkra” restaurangkvarter. Den sistnämnda inställningen är det som till slut gör att vi faller pladask för detta ställe – alla som uppehållit sig italienska städer vet att de bästa krogarna inte sällan ligger utanför stadskärnan eller var som helt egentligen – folk kommer om käket är bra – och därmed slår vi fast att Göteborg har fått sin allra grymmaste trattoria och Trattoria Puccioni ansluter sig därmed till den ganska smala krets av riktigt starka italienare på restauranghimlen. Grattis Göteborg, grattis Hisingen!

sali
Sali är dessutom slående lik Robert de Niro i Taxidriver….icke sant?

Publicerat: 2016-06-03
Taggar: , , , ,